Dagens Föreläsning & Vattenpalatset
Dagen började egentligen som den brukar nuförtiden. Trött som en gnu, tung som en sten. Kämpar mig igenom sträckövningarna utan att slumra till. Drar mig ur sängen, fortfarande stel som en pinne. Träningsvärken håller i sig sedan i måndags. På planeringen står först föreläsning på rehaboteket. En ordförande från reumatikerförbundet kom och föreläste för oss både om hennes liv men också hur man kan se på smärta. Väldigt intressant och en riktig förebild på så många vis. Att ta vara på det små sakerna i livet. Många bra tips som jag tar med mig på resan mot självläkning.
Tog sedan en promenad hemåt i solskenet. Värken gör sig påmind men jag bryr mig inte om den. Den ska inte få vinna över mig idag inte. Traskar vidare. När jag väl är hemma så städar jag undan lite och organiserar. Ja, jag är en rätt stökig person. Men förhoppningsvis har jag andra bättre sidor.
Packar senare ihop och vi åker sedan iväg mot Vänersborg. Dags för vattenpalatset. Med den nya baddräkten känner jag mig som ny och bekväm. Fryser mindre också dessutom. Bubbelpool, simmande både inomhus och utomhus. Bara få umgås där med Alen gav mig mycket energi. Alen övertalade mig sedan att åka den nya gröna "Röret" de hade som man kan åka två på en donutliknande gummigrej. Då jag lider av klaustrofobi och vi åker ner i ett svart rör till en början så skriker jag som en idiot. Sen blir det lite färger och mer behagligt. Trots att den har dubbelt så mycket mer plats än den gamla känns det endå lite obehagligt. Men jag gjorde det! Twice! Stolt!
Fikade lite och tog en varm kopp kaffe. Synd att inte Uddevalla kan ha ett liknande varmt och bra badhus som denna. Men det dröjer väl hundra år tills dess. Simmade faktiskt längder också. Något jag inte kunnat innan pga alla värk jag haft. Nu kunde jag simma 250 (!) meter. Jättestolt! Även om jag inte gjorde allt i ett nafs. Men framsteg som heter duga. Klockan började bli sent och dags för dusch. Sen på med kläderna och åka hem. Man blir så sjukt skön i kroppen efter man har badat. Mmmmmm.
En toppendag helt i min smak. Måste få tacka Alen för all stöttning och peppning genom allt. Utan honom vet jag inte var jag hade hamnat i min rehabilitering. Förmodligen inte lika långt fram som nu. Vet precis när det går att puscha och inte. Tacksam! Imorgon blir det bio. Nu ska jag bara njuta av resten av kvällen. Kommer nog somna som en sten efter denna dagen. Over And Out!
