Tiden Förändrar Oss

Grunden till vem man är, vad man är och vad man gör är viktigt för oss. För att inte förlora oss själva i den moderna tidens duktighetshets. Att kunna backa in i något slags tryggt grundgarage och ladda på batterierna efter en långkörning ute i måste-världen. Att man får vara sig själv, tycka om sina saker och bete sig så som man vill är viktigt för oss. Men ibland kommer plötsliga uppvaknanden med vissa års mellanrum. Där du kanske inte längre är så säker på vad som en gång kännetecknade just dig. Vad du älskade, de du hatade och det du brann för. Det du inte hade mycket till övers för, fördomar och uppfattningar. Allt ställs istället på sin spets.

Det du aldrig skulle kunna tänka dig att intresseras av blir plötsligt intressant. Det du tidigare var alldeles för rastlös för, finner du nu tiden att göra. Självinsikten förvirrar och förvånar dig. Sätten du alltid gjort saker på bryts plötsligt. Tvångsbeteenden är helt plötsligt lätta att sudda ut. Även om det är små detaljer. Framförallt att ständigt brottas med duktighetssyndromet är svårt.

Att sluta med saker som att exempelvis ursäkta sig som tjej, skratta nervöst så fort något blir obekvämt eller vara en problemfri individ som gör allting korrekt och riktigt. Att inte ta rollen som den ständiga problemlösaren, eller för den delen ge all sin energi för någon annans rampljus. Att inte slänga sig med ord som att en tjej är tuff för hon är med i en mansdominerad gemenskap. Att pojkflicka är någonting man är som tjej. Som alternativ för att istället se henne som en människa och individ som delar ett intresse med andra. Att skilja på flickor och pojkar finner jag otroligt omodernt. Samma med könbindande uttalanden känns lite väl gammalt för vår tid. Exempelvis att påpeka i nyheter om någon kvinna blivit vd, att hon är en kvinna i en styrelse med resterande män..? Som att man vill påpeka att hon verkligen inte får bestämma egentligen i ett sådant sällskap så hon ska inte malla upp sig över att hon fick jobbet..? Jag vill att istället för att vi endast finner oss i fördomar, uppmanas till samtal och få ärliga svar av varandra. Att ifrågasätta vårt inlärda beteende är otroligt viktigt och lärorikt. Något vi alla borde prova på.

 

Tidigare fanns det inga gränser i mitt liv. Allt som var roligt det gjorde man. Och allra helst allting samtidigt. Ett dygn räckte inte till för alla aktiviteter. Att det sedan resulterade i ett hyperaktiv stress som förde mig till avgrunden var inget jag räknade med. Respekt och självinsikt gentemot mig själv fanns inte på kartan. Den delen av mig själv fick otacksamt stå bredvid tåget och titta på. Endast ett fåtal i min närhet försökte bromsa mig. Men jag såg det inte. Fick jag inte göra allt som jag tänkt mig blev jag otroligt frustrerad, förbannad, ledsen. Tills jag kraschade vårdslöst tillbaka i verkligheten. Där man fick börja om med ALLT från ruta ett. Man hade tidigare inga gränser för hur mycket energi något/någon skulle ta ifrån en för att man ändå skulle ses som en god person. Att du visar att du ställer upp är fint MEN gör det bara för dem du håller nära först och främst eller det du brinner för. För i något slags invecklat beteende visar du vad du själv uppskattar. Just i den stunden när du ger någon en bit av dig själv. Kan vara en kram, din tid, omtanke eller en hjälpande hand när allt rasar. Bara när allting har rasat visar det sig vem som verkligen vill vara din vän och ditt stöd.

Att dessutom inte förrän runt 28 års ålder inse att jag inte tänkte bli trampad på i olika sammanhang ser jag som en lång tid. Att bli tagen på allvar trots att det kan bli obekvämt. Trots att man är kvinna. Tills man blev självisk i meningen att man börja respektera sig själv och sitt eget värde. Att inse att du inte kommer få någon guldstjärna som årets medborgare bara för att du vänder ut och in på dig själv. Att du inte alls behöver vara den som din omgivning vill att du ska vara. Bara att få vara sig själv är så otroligt viktigt. Att stå för det man är och det man tror på även i sociala sammanhang eller där andra inte håller med dig.

Idag är jag glad för att jag har förmåga att känna empati, skratta, gråta, ifrågasätta och stå upp för människor. Att veta om mina styrkor gentemot mina svagheter. Att kunna läsa av min omgivning, se de som inte alltid blir sedda. Min judohobby, respekten för mig själv och min tid, min familj och värdefulla vänner jag har i mitt liv. Att veta att man kan förändras både positivt och negativt med tiden och att man aldrig kommer sluta att utforska livet. Att omfamna nya vändningar till positiva möjligheter. Att mitt liv är värdefullt och bra som det är oavsett i jämförelse till norm och prestationssamhälle.

                                                                                                                                                          Var dig själv och var stolt! /E

Vårkänslor & Vardagslyx

Våren börjar visa sig mer och mer. Trots att jag visste att denna helgen bara skulle susa förbi blir jag lika förvånad var gång man når söndag eftermiddag. Under fredagen efter jobbet tog vi en tripp till Trollhättan i solskenet, åt en god thaibuffé och en sväng inom affären. Väl hemma igen behövde jag mig lägga mig och vila fram till kvällen. För att få fira in att fredagen är kommen förstås.
 
Dock hade vi bokat sedan tidigare i veckan biobiljetter till nya "Tomb Raider", med Alicia Vikander i huvudrollen. Har ju inte sedan tidigare varken erfarenhet av spelen eller filmerna men kände mig sugen att gå på denna. Med mkt godis inhandlat i kassan och choklad till undertecknad i lingonveckan sätter vi oss där i mitten av biosalongen. Två timmar senare har jag verkligen fattat tycke för filmen. Huvudpersonen Lauras bräckliga,kämpande karaktär blandat med järnviljan att kämpa för rättvisa, sina nära och kära fångar mig totalt. Tvister och spänning om vartannat. En film spännande som tusan! Väldigt sevärd! 
 
 
 
Förutom en trevlig start på helgen har jag även haft bra koll på våra många tävlande svenska judokas runt om i europa. Att dessutom få ta del av när svenska landslaget tar 2(!) st grand prix guldmedaljer i Turkiet, samt två bronsmedaljer på övriga senior och juniorfronten är fantastiskt. Extra imponerande är med tanke på att judo i lilla sverige faktiskt är med och ofta utmanar stora judonationer världen över. De som inte redan vet detta så är judo min stora fritidshobby. Även om det just nu är 100% mentalt vs 0% fysisk aktivitet sedan ett halvår tillbaka. Pga mestadels både brist på motivation men också problem med mina i princip båda tumleder. Vips så är dem överansträngda och svullnar upp..Och grepp är ju en ganska stor del av just judo.
 
Helgen betyder för mig också att ha lyxen att få vakna till av sig själv. Inget alarm, plingande eller annat elände som väcker en med ett ryck följt av klassiskt illamående. Att sedan få möta upp en pratande kelsjuk katt som buffar en i ansiktet när man plockar fram lördagsfrukosten på bordet. Njuta av ett varmt smekande solsken i ansiktet och få lyssna på radionyheter. Att bara få vara i det där och kunna njuta i nuet totalt är verkligen underskattat. 
 
Trots det underbara varma söndagsvädret väntade jag till eftermiddagen med att ta med katten ut genom porten. De som jag trodde skulle bli en längre promenad blev inte längre än ett par minuter..Ebba var nämnligen inte ett dugg sugen på att vara ute och promenera i närområdet. Får inbilla mig att hon blivit allt för bortskämnd med att vi åker iväg med bilen till andra promenaddestinationer ut till hav och berg..Nåväl. "Det är en dag imorn å