Tiden Förändrar Oss

Grunden till vem man är, vad man är och vad man gör är viktigt för oss. För att inte förlora oss själva i den moderna tidens duktighetshets. Att kunna backa in i något slags tryggt grundgarage och ladda på batterierna efter en långkörning ute i måste-världen. Att man får vara sig själv, tycka om sina saker och bete sig så som man vill är viktigt för oss. Men ibland kommer plötsliga uppvaknanden med vissa års mellanrum. Där du kanske inte längre är så säker på vad som en gång kännetecknade just dig. Vad du älskade, de du hatade och det du brann för. Det du inte hade mycket till övers för, fördomar och uppfattningar. Allt ställs istället på sin spets.

Det du aldrig skulle kunna tänka dig att intresseras av blir plötsligt intressant. Det du tidigare var alldeles för rastlös för, finner du nu tiden att göra. Självinsikten förvirrar och förvånar dig. Sätten du alltid gjort saker på bryts plötsligt. Tvångsbeteenden är helt plötsligt lätta att sudda ut. Även om det är små detaljer. Framförallt att ständigt brottas med duktighetssyndromet är svårt.

Att sluta med saker som att exempelvis ursäkta sig som tjej, skratta nervöst så fort något blir obekvämt eller vara en problemfri individ som gör allting korrekt och riktigt. Att inte ta rollen som den ständiga problemlösaren, eller för den delen ge all sin energi för någon annans rampljus. Att inte slänga sig med ord som att en tjej är tuff för hon är med i en mansdominerad gemenskap. Att pojkflicka är någonting man är som tjej. Som alternativ för att istället se henne som en människa och individ som delar ett intresse med andra. Att skilja på flickor och pojkar finner jag otroligt omodernt. Samma med könbindande uttalanden känns lite väl gammalt för vår tid. Exempelvis att påpeka i nyheter om någon kvinna blivit vd, att hon är en kvinna i en styrelse med resterande män..? Som att man vill påpeka att hon verkligen inte får bestämma egentligen i ett sådant sällskap så hon ska inte malla upp sig över att hon fick jobbet..? Jag vill att istället för att vi endast finner oss i fördomar, uppmanas till samtal och få ärliga svar av varandra. Att ifrågasätta vårt inlärda beteende är otroligt viktigt och lärorikt. Något vi alla borde prova på.

 

Tidigare fanns det inga gränser i mitt liv. Allt som var roligt det gjorde man. Och allra helst allting samtidigt. Ett dygn räckte inte till för alla aktiviteter. Att det sedan resulterade i ett hyperaktiv stress som förde mig till avgrunden var inget jag räknade med. Respekt och självinsikt gentemot mig själv fanns inte på kartan. Den delen av mig själv fick otacksamt stå bredvid tåget och titta på. Endast ett fåtal i min närhet försökte bromsa mig. Men jag såg det inte. Fick jag inte göra allt som jag tänkt mig blev jag otroligt frustrerad, förbannad, ledsen. Tills jag kraschade vårdslöst tillbaka i verkligheten. Där man fick börja om med ALLT från ruta ett. Man hade tidigare inga gränser för hur mycket energi något/någon skulle ta ifrån en för att man ändå skulle ses som en god person. Att du visar att du ställer upp är fint MEN gör det bara för dem du håller nära först och främst eller det du brinner för. För i något slags invecklat beteende visar du vad du själv uppskattar. Just i den stunden när du ger någon en bit av dig själv. Kan vara en kram, din tid, omtanke eller en hjälpande hand när allt rasar. Bara när allting har rasat visar det sig vem som verkligen vill vara din vän och ditt stöd.

Att dessutom inte förrän runt 28 års ålder inse att jag inte tänkte bli trampad på i olika sammanhang ser jag som en lång tid. Att bli tagen på allvar trots att det kan bli obekvämt. Trots att man är kvinna. Tills man blev självisk i meningen att man börja respektera sig själv och sitt eget värde. Att inse att du inte kommer få någon guldstjärna som årets medborgare bara för att du vänder ut och in på dig själv. Att du inte alls behöver vara den som din omgivning vill att du ska vara. Bara att få vara sig själv är så otroligt viktigt. Att stå för det man är och det man tror på även i sociala sammanhang eller där andra inte håller med dig.

Idag är jag glad för att jag har förmåga att känna empati, skratta, gråta, ifrågasätta och stå upp för människor. Att veta om mina styrkor gentemot mina svagheter. Att kunna läsa av min omgivning, se de som inte alltid blir sedda. Min judohobby, respekten för mig själv och min tid, min familj och värdefulla vänner jag har i mitt liv. Att veta att man kan förändras både positivt och negativt med tiden och att man aldrig kommer sluta att utforska livet. Att omfamna nya vändningar till positiva möjligheter. Att mitt liv är värdefullt och bra som det är oavsett i jämförelse till norm och prestationssamhälle.

                                                                                                                                                          Var dig själv och var stolt! /E

The Last Of Everything

Då var dagen kommen. När det värsta av vintern är över. Sommartiden har infunnit sig. Den mesta snön har smält bort. Vinden lägger sig och solen tar för sig mer för var dag Sista kurdagen av tio på min antiinflammatoriska blä-mediciner för min jobbiga högertumme. Men tänker samtidigt på just det sista jag gör av allting. En sista dusch, laga mat, städa, judouppdatera, mysa med katten eller skratta i telefon med vännen. En era utan dess like. All galenskap, erfarenhet, lycka, misär och underbara minnen. Allt det där..en allra sista gång..Om man ändå kunde stanna tiden..
 
 
 
 
Som 29 åring! Imorgon är det den mytomspunna 30 årsgränsen som kommer att bli till verklighet. Där jag i min barndomstid tyckte att man var vuxen, skulle vara gift och ha barn. Ett standardarbete med villa, volvo, vovve och sommarstuga. Mycket i min uppfattning har tack och lov ändrats sen dess. Många insikter, erfarenheter och lyckliga minnen senare. Oavsett den norm som finns i samhället att man ska göra vissa saker vid fasta tidpunkter i livet..kan jag inte bry mig mindre. Olycklig med allt det där eller lycklig här och nu? Borde det inte vara den första självklara frågan man ställer till en person oavsett ålder? Är du lycklig? Inte fråga; har du barn, karriär eller man? Nej, dags att göra plats för det moderna livet. Att just ditt liv är ditt liv, oavsett vad folk förväntar sig, tycker eller skvallrar om. Att komma till den insikten ger mig både styrka och lugn. Nåväl. Nu ska jag njuta av morgondagen!
 
För 30 år sedan när jag föddes var följande verklighet på tapeten;
 
- Årets julklapp är bakmaskinen 
- Tommy Körberg med låten "Stad i ljus" vinner melodifestivalen
- Årets kvinnliga pop/rockartist Marie Fredriksson
- Årets manlige pop/rockartist Mauro Scocco 
- Olympiska Vinterspelen äger rum i Calgary, Kanada
- Svenska regeringen förbjuder all tobaksreklam i sverige
- Vasaloppets tävlingsledning accepterar en delad förstaplats
- Michael Jackson och Witney Houston besöker/åker på Liseberg 
- Den första provflygningen med JAS 39 Gripen äger rum.
- Den första hjärtoperationen i sverige äger rum på sahlgrenska sjukhuset i Göteborg
- Världens dyraste musikinstrument, en Stradivarius från 1709 säljs i london för motsvarande 5.2 miljoner
- Omfattande säldöd konstateras i Kattegatt. Över hälften av den svenska sälstammen dör efter att ha drabbats av en virussjukdom.
- Piper Alpha borrplattform i Nordsjön förstörs av explosioner och bränder. 167 oljearbetare dödas, vilket gör det världenss värsta offshore oljekatastrofen i termer av direkt förlust av liv. 
 
#Drömmar - Glädje - minnen

När Energi Blir Exotiskt

Hej där bloggen! En surmulen dag och egentligen vill jag inte alls lämna sängen denna onsdag. Varken motivation, energi eller annat driver mig upp ur de varma mysiga sängkläderna. Vissa dagar(ofta) känner man sig helt "flat" både fysiskt och psykiskt. Även de minsta av uppgifter blir en prövning. I slutet av månaden stundar det för arbetsträning. Försöker att inte oroa mig över hur jag kommer prestera men tankarna rullar ju oavsett vad jag försöker för att undvika det. Försöker alltid ha min humor nära till hands. Alltid kan det pigga upp både mig och någon annan för en stund. 
 
Själv trodde jag aldrig i mitt liv att Energi skulle bli något exotiskt för mig. Något som alltid varit så självklart. Något som jag nu istället längtar så fruktansvärt mycket efter att kunna vakna på morgonen och känna just idag har jag just det. Att kunna flänga runt i vardagen helt ohämmat och göra allt som jag det senaste bara fått acceptera att låta bli. Att kunna planera flera saker på samma dag. Att kunna hoppa in snabbt på jobbet när de ringer. Att kunna...att kunna..att kunna..! När man vill göra så otroligt mycket att man nästan spricker. Avundas de som är friska, glada och fullt fungerande. Ni förstår inte hur lyckligt lottade ni är! Som med så mycket annat vet man inte vad man har förrän man förlorat det. Trots att jag måste hela tiden komma ihåg hur otroligt långt jag kommit i min återhämtning har jag fortfarande mycket kvar. Men skam den som ger sig.
 
Tänk er som att säga till ett barn som precis lärt sig att gå ska backa tillbaka till att endast och krypa runt. Man tänker att man fortfarande inte ska bli galen utan att se det hela positivt. Lättare sagt än gjort. Så har ni någon i er närhet med liknande problematik så ha tålamod. I värsta fall kan er oförståelse göra resan tio gånger värre.
 
Förutom att dagen bjudit på noll energi, magvärk och ledvärk så åkte jag och hämtade ut mitt nya körkort. Ser i princip likadan ut som för tio år sen, bara hårfärgen är skillnaden. Det är ju positivt. Som någon slags tröst skiner solen samtidigt upp mitt likgiltliga ansikte genom fönstret. Som en len försiktig tröst föbi de klagande fåglarna utanför. Så ta hand om er och ta signaler från kroppen på allvar. Innan det är försent.
 
Saker som får mig att glömma allt för en stund
 
 
Nostalgi
 
Humor
Judo i Alla Former
Ebba
Familj och Vänner