World Judo Day 2015

Redan har ett år passerat sedan sist. Mycket judoaktiviteter över hela världen har passerat. Framgångar som motgångar. Sverige sätts mer och mer på kartan. Vi arbetar framåt så gott vi kan för att få ett judosverige som vi vill ha och kan vara stolta över. Både på klubb som förbundsnivå. Att vår gemenskap är öppen för alla människor oavsett livssituation, utgångspunkt och ursprung. Att se alla judokas oavsett språk och landtillhörighet träna tillsammans är fantastiskt.
 
Sen är sporten Judo unik på ännu mer vis. Att man även kan träna judo tillsammans i alla åldrar, oavsett kön och förutsättningar. Vare sig man är helt blind/synskadad mist likaväl kan träna med seende.Och fantastiskt att det även finns en framåtgående och växande rörelse för funktionhindrade i allmänhet på alla nivåer. Att dessa får både samträna, tävla och representera sverige genom Tv-satsningen "Heja Sverige" som vi har sett har varit en framgångssaga för judosverige.
 
Är osäker på exakt antal klubbar som fortfarande rullar men sist jag hörde var antalet runt 150 stycken. Det har säkert varit fler som kommit till medan andra ramlat ifrån. Men endå tycker jag det är faschinerande när man ägnar en stunds tanke åt det. Att runt om i landet pågår en klubbrörelse av olika storlek, mått och inriktning. Olika typer av judomänniskor i alla olika åldrar. För att inte tala om alla olika kontakter man får genom både tävling, utbildningar, möten, samträningar och även på sociala medier runt om i landet. Att få känna denna gemenskap och ta in andras åsikter, synviklar och aktiviteter är guld värt. Kanske hjälper vi varandra omedvetet med våra strategier och tips på hur man tar sig an olika saker i sin klubbverksamhet. Att man vågar tänka utanför ramen för hur man "alltid" har gjort eller på vilket sätt saker brukar genomföras. Och framförallt trots sin judoerfarenhet vara ödmjuk mot folks idéer trots deras eventuella ovana. Annars blir det lätt att de som varit med länge bara kör på och inte låter andra komma in i cirkeln.
 
Ett klockrent exempel på nytänk var min idé att starta gruppen Judotränare/Judotränande på facebook. En egentligen ofärdig idé som inte alla var så positivt inställda till och nämnde för mig att det där var väl onödigt. Min enda tanke var att det finns väl alltid någon som vill delta i gruppen. Just i starten hade jag egentligen ingen större plan. Då hade jag varit jättenöjd om den ens kom upp i 300 stycken. Men fem år senare är vi över 2000 st medlemmar. Mina idéer har mest poppat upp under tiden. Så även den mest ofärdiga idé kan växa med tiden, om man har lite tålamod och ett öppet sinne kan nya idéer bli väldigt lyckade oavsett vad i en klubbverksamhet. Så ha ögon och öron öppna för nya saker helt enkelt.
 
Att få möjligheten att växa upp inom judons värld är otroligt berikande. Att tillsammans med andra lära sig vägen och konsten framåt och alla små detaljer i tekniken som gör den stora skillnaden. Att få lära sig otroligt många olika synvinklar inom både det psykiska och fysiska. Ett lärande som man kan nyttja i livets alla platser. Att få lära sig tålamod, att visa respekt och att kunna trösta och stötta varandra. Men också att kunna känna glädje i andras lycka; vare sig det gäller att vinna en tävling eller att övervinna sin rädsla för att falla.
 
När man själv kommer upp i kunskapskedjan så ser man vad dessa mentorer man hade när man själv började hade för roll och det blir helt plötsligt helt självklart att sköta det på samma vis. Sen att få vara tränare berikar din judovardag otroligt mycket. Att få se barn, ungdomar, vuxna utvecklas och känna förtroende och gemenskap. Det finns så himla mycket inom judoatmosfären som inte alltid är så lätt att sätta orden på. Men framförallt känslan tror jag säger allt när du väl får uppleva den och fortsätta uppleva den för resten av ditt liv oavsett om du står på mattan eller inte. Prägeln för mig blir ändå " En gång judofrälst, alltid judofrälst
 
#worldjudodayswe
 
 
 
 

När Mörkret Faller

Denna dag har gått i mörkrets tecken så även till historien.När jag tittar ut genom fönstret möts jag av mörker och kyla. Känner mig otroligt tom och illa till mods. Har med tårfyllda ögon hela dagen följt både radio och nyheters rapportering om det fruktansvärda attentatet endast två mil bort. Att sätta en hel skola i skräck likaså närområdet. Att höra en ung maskerad man gå med bestämda steg in på en grundskola som vill allt annat än väl. Jag talar förstås om det jag knappast tror att ingen ungått att höra om: Svärdattacken i Trollhättan. Att se skräcken i barns ögon så även övriga ögonvittnen. Fruktansvärt är bara förnamnet.
 
 
Att flera skadades varav en elevassistent och en pojke bragdes om livet i gärningsmannens framfart. Att oskyldiga liv släcks gör så ont inombords. Att de anhöriga mister de som det älskar högst av allt, sitt barn och familjemedlem. Som om inte detta vore nog slänger man ett öga på en handfull kommentarer på nätet om attacken. Där åsikterna spretar lika mycket likt en vildvuxet träd dock inte på ett bra sätt. Rasism, hat, småaktighet, anklagelser, dödshot, politisk smutskastning och rent av barnsliga kommentarer. Samtidigt hyllas gärningsmannen på andra sidor med dolda agendor. Respektlösare diskussion får man leta efter! Jag förstår att folk är upprörda / oroliga / förbannade / vill-göra-sig-hörda men vad löser det att kasta skit på nätet?För mig är spekulationer extremt onödigt och vårt klimat på nätet blir inte bättre. Särskilt visar vi "vuxna" människor våra unga vilken nivå som är tillåtet på nätet. Och att sedan vara emot näthat? Snacka om dubbelmoral. Ett hett tips: Var objektiv, var källkritisk när du delar länkar och för din diskussion på en mogen nivå! Hat bygger hat men kärlek övervinner allt!
 
Empati, Respekt och medmänsklighet vill jag stå för! Samma dag som denna döms ena brodern för trippelmorden i min hemstad till livstid. Smaken är bittersweet denna torsdag minst sagt..Vila i frid!