VäderBubbel & NyhetsReflektion

Tisdag. Sen frukost tillsammans med katten i köket. Blickar ut genom fönstret och regner forsar ner. Tar en tugga av min skinkmacka och funderar på nattens invecklade drömmar. Fest, fängelse, översvämning och bekanta i olika former. Trots detta blev jag inte ett dugg klokare. Men en otroligt vacker röd klänning med öppen rygg bar jag i drömmen. Får väl nöja mig med det. 
 
Blickar ut kort därefter, då har det skiftat till snöfall. Blir man förvånad längre? Sol, regn, snö, blåst, mörkt. Vädret vill nog att vi ska ha tålamod om bättre tider. Kaffekoppen fylld, då kommer Carro och lillen förbi och förgyller eftermiddagen. Därefter lite judoarbete, Alen fick dessutom sluta tidigare vilket också blir ett plus i kanten. 
 
Kvällsolen hälsar på under kvällen. Som ett försiktigt förlåt trots allt dagen bjudit på utanför fönstret. Får nog bli en liten promenad efter maten. Gårdagens judopass har gett mig rejäl träningvärk både fysiskt och psykiskt. Precis som det ska vara. Många på mattan var också en fröjd att se. Heja Fjk!
 
Sitter och funderar på om jag skulle orka ta och rensa kattlådan eller inte..hon får nog vänta tills sent ikväll bestämmer jag (kattslaven) mig för. Tur hon är söt. 
 
Av aftonbladets nyheter kan jag utläsa att de som livesände en våldtäkt live via facebook kommer att dömas till fängelse. Helt rätt! Sen kan man ju diskutera straffskalan. Men men. Fortfarande ett himla stohej över tjejen/modellen som slutat raka sig. Vem bryr sig? Varför bli upprörd över detta? 
 
Något annat positivt är att polisen haffat minst 50 st pedofiler i en razzia. Varav 10 är nu anhållna. Bra polisarbete! Annars står det mest och aprilvädret, snöfall i norr och varning för gräsbränder i söder. Hoppas det senaste väderkaoset stannar i april och maj blir en riktig vårmånad. Det är dags nu! Gör restauranger, caféer och folket en tjänst, ge oss sol och värme!
 
 
 
 

Humanity Monday

Solen skiner in genom fönstret. Ebba lapar sol i soffan. Dock är det för blåsigt ute för att det ska vara trevligt med en promenad. Krassligheten håller i sig sedan helgen. Även om jag känner mig lite piggare denna måndag. Småfix, matlagande och annat är på agendan. Stekt lax, ugnsstekt kyckling mm. Matlådor är ett nödvändigt ont när ens sambo äter som en häst. 
 
Följer aftonbladet lite halvhjärtat denna dag. Det talas såklart fortfarande om det hemska terroddådet i Stockholm. Om motivet, gärningsmän och vittnen. Släppt foto på hunden som strök med. För inte tala om de som omkom varav en som var hemmahörande i Uddevalla..Själv är jag orolig för vad detta gör med sverige. De onda krafterna får vatten på sin kvarn. Men som många säger, vi ska INTE vara rädda. För varken varandra eller utomstående. För det är exakt vad dessa förövare vill. Splittra oss. 
 
Det är väldigt lätt att falla in i att skylla detta på en grupp. Generalisera. Dra alla över en och samma kam. Och det är så barnsligt enkelt. Men försök att tänk ett steg längre. Merparten av människor vare sig det är religösa eller ej, är goda i grunden. Vet vad som är rätt och fel. Till er asylsökande som utför dessa dåd; har ni glömt vad ni faktiskt flytt ifrån? 
 
Själv tänkter jag fortfarande stå fast vid mina värderingar. Vara tacksam att vi bor i ett av världens mest jämnställda länder. Att inte behöva leva mitt i ett krig. Att se mina medmänniskor oavsett vad de har för bakgrund. Ömsesidig respekt. Det visade också hela Sergels Torg igår, att det goda är så mycket större än det onda i vårt samhälle.
 
 
 

Ett Besök på Ninja Cup 2017

Klubbtävlingen Ninja Cup stod inför oss idag. Minns själv känslan som barn. Pirret i magen, adrenalinkicken och gränsfall till att frukosten man kunde stoppa i sig inte kom upp igen. Så många känslor att hålla reda på. Och trots glada miner, utbyttes även nervösa blickar mellan kommande motståndare. Ändå kom så många modiga tävlande barn till oss denna morgon. Peppade av både föräldrar, ledare, tränare och övriga klubbkompisar. Att göra sitt bästa ska vara gott nog i dessa sammanhang. Man ska inte ha onödig press på sig i ung ålder. Ibland räcker inte sitt bästa alls resultatmässigt och ibland ända upp på pallen. Tycker vi i klubben är bra på att peppa och stötta våra barn i detta. För det är faktiskt en konst att hantera alla intryck, känslor och den mentala prövningen man går igenom i tävlingssammanhang. Oavsett om det är på klubbnivå eller OS-nivå.
 
Nåväl. Tävlingstart och både föräldrar och tävlande är förväntningsfulla. De två första blyga tävlande går försiktigt in på tävlingsmattan. Men så fort Hajime hörs går de från blyga barn till energiska judokas som kämpar så innerligt från början till slut. Underbart att se dagens tävlande göra så gott de kan, trots varierande resultat. Men att göra sitt bästa är faktiskt gott nog. Kanske inte resultatmässigt, men du växer som judoka för varje steg du tar. I vinst får man veta att det går att lyckas, i förlust lär man sig tålamod. 
 
 
Drömmen om framgång 
 
 
Två glada FJKare och syskon efter över 20 år i klubben