BorgHansen

Denna dag har gått i mörkrets tecken så även till historien.När jag tittar ut genom fönstret möts jag av mörker och kyla. Känner mig otroligt tom och illa till mods. Har med tårfyllda ögon hela dagen följt både radio och nyheters rapportering om det fruktansvärda attentatet endast två mil bort. Att sätta en hel skola i skräck likaså närområdet. Att höra en ung maskerad man gå med bestämda steg in på en grundskola som vill allt annat än väl. Jag talar förstås om det jag knappast tror att ingen ungått att höra om: Svärdattacken i Trollhättan. Att se skräcken i barns ögon så även övriga ögonvittnen. Fruktansvärt är bara förnamnet.

 

Att flera skadades varav en elevassistent och en pojke bragdes om livet i gärningsmannens framfart. Att oskyldiga liv släcks gör så ont inombords. Att de anhöriga mister de som det älskar högst av allt, sitt barn och familjemedlem. Som om inte detta vore nog slänger man ett öga på en handfull kommentarer på nätet om attacken. Där åsikterna spretar lika mycket likt en vildvuxet träd dock inte på ett bra sätt. Rasism, hat, småaktighet, anklagelser, dödshot, politisk smutskastning och rent av barnsliga kommentarer. Samtidigt hyllas gärningsmannen på andra sidor med dolda agendor. Respektlösare diskussion får man leta efter! Jag förstår att folk är upprörda / oroliga / förbannade / vill-göra-sig-hörda men vad löser det att kasta skit på nätet?För mig är spekulationer extremt onödigt och vårt klimat på nätet blir inte bättre. Särskilt visar vi "vuxna" människor våra unga vilken nivå som är tillåtet på nätet. Och att sedan vara emot näthat? Snacka om dubbelmoral. Ett hett tips: Var objektiv, var källkritisk när du delar länkar och för din diskussion på en mogen nivå! Hat bygger hat men kärlek övervinner allt!