BorgHansen

En torsdag i november. En dag som egentligen borde likna alla andra torsdagar vid ungefär vid samma tidpunkt på året. Men Icke. De positiva naturbeskedet man i fönstret möttes av var annorlunda. Nämligen årets första snöflingor! Som likt oskyldiga änglar ringlar anspråkslöst ner mellan himmel och jord. Får oss att vakna till. Denna ständiga fascination. Speciellt i november. Något händer fortfarande inom en trots 27 års erfarenhet av att se snön falla när det bär mot vintertid. Den underliggande orsaken när man för en stund gräver i tanken så är svaret nog följande:

 

Barndomsminnen formar definitivt ens attityd och positivitet inför vintern. Att julen är på intågande och en ny tid av ljus sker både kring och inom oss. Som barn var det för mig en fröjd. Att få åka pulka och göra snöänglar. Att stolt få visa upp min snögubbe, snölykta eller skriva i snön. Men också allt det mysiga just med julen som bara sitter där så hårt i ryggmärgen. Dofter, minnen och nära och kära som varit där gör sig påminda.

 

I såkallad vuxen ålder kommer tid för reflektion, omtanke och mänsklig värme. Samtidigt som kylan tränger sig på så går mina tankar likt en blixt till de mest utsatta och behövande i vårat land. Flyktingarna. Som nu mer än någonsin behöver en varm och trygg boendesituation. För att inte glömma bort våra hemlösa som detta inte är något nytt för var vinter. Att öppna våra hjärtan måste vi bokstavligt nu göra. Det går inte längre att blunda. För människor lever i detta nu som vi bara ser förbi på gatan. Alla är människor av kött och blod. Med känslor och behov av alla slag precis som vi. Att få känna hopp.

 

Det är lätt att tycka, generaliera och distansiera sig till främmande människor som kommer till vårat land. Vårat onödiga hat och de ska aldrig få ifrågasätta sin situation till varje pris. De ska bara tystas. Sätt dig då in för EN sekund i deras skor. På riktigt. Då hade du nog också reagerat till slut. Tålamod och respekt är väl de minsta svenska folket kan ge dem? Tänk ett steg till än näsan räcker.

 

Nåväl. Även om jag inte har mycket att ge dessa människor i nöd så kostar ett Hej och ett Leende absolut ingenting. Att få ett erkännande " hon ser mig, han ser mig" kan betyda allt för någon i en utsatt situation. Så var öppenhjärtlig och inte rädd för de som är annurlunda. De är människor precis som vi.