Blodfärgat Hat & Betraktelser
Gårdagens sena timma färgades i rött av den fruktansvärda terrorattentaten i Paris. Som en ofrivillig käftsmäll av hat som bara väller in över oss. Oskyldiga människoliv som släcks..helt i onödan av galningar. Galningar av rang. Som i ISIS namn dundrar fram och slår på sina absurda våldstrummor genom västvärlden. En hel värld skakades om totalt och förlorade fotfästet. Men vi får också inte glömma attentaten i Beirut. Eller för den delen allt annat som inte uppmärksammas i övriga världen där ISIS dram fram. De som lever med denna skräck var dag i mellanöstern. Vi behöver vara vaksamma och beslutsamma. Att skilja på vad som är vad. Att vara konkret i våra uttalanden oavsett om man är medmänniska eller politiker. Att se den större bilden än här och nu. Mina tankar går till Frankrike som nation, medmänniskor, anhörigas sorg och förtvivlan. Men också Mellanösterns oskyldiga offer och alla mörkertal. R.I.P
"Darkness cannot drive out darkness: Only light can do that.
Hate cannot drive out hate: Only love can do that." - Martin Luther King
Nåväl. Ännu en dag till ända och mörkret sänker sig över stan. Sov lite väl länge i morse men det kanske var välbehövligt efter både chock, tårar och klumpen i magen över händelserna i Paris. Dock försökte vi inte tänka för mycket på det denna lördag. Vi drog ner och åt lunch på Pizzeria Napoli; Stans äldsta pizzeria. Ett mysigt krypin som egentligen känns mer som en restaurang än det andra. Varit där ett par gånger med familjen förr i tiden med. Käkade vår pizza medan bordsgrannarna diskuterade terrordåden i Paris. Tyckte först och främst att något annat kan man väl prata om när man är ute och äter? Sen blev det politik och olika konspirationsteorier.
En stund innan vi skulle gå kom det in ett gäng högljudda killar på nio stycken som ville ha mat. Och de var väl mer det klassiska gästerna som man mindes när man jobbade som servitris.Den bökiga sorten. Som först vill beställa maträtter som varken finns på menyn och som sedan gör beställningar i munnen på varandra. Ser henne bita ihop. Vet precis vad hon tänker. Men jag ser det hela annurlunda. Då man varit inne i restaurangsvängen helt enkelt. Så ett tips till er som ska ut och äta:
1. Ha tålamod & var ödmjuk mot er servitris
2. Finns det en meny så läs den
3. Är ni fler än +5 gäster till ett liten restaurang så ring gärna i förväg om ni vill sitta tillsammans
4. Beter er inte som ni är ensamma på stället, det finns fler gäster kring er som också ska ha service
5. Ni behöver inte gapa när ni pratar
Finns tusen punkter till jag kan ta upp men jag nöjer mig. Nöjer mig med tanken på att åtta år i restaurangbranschen var både glatt men otroligt tufft och inget jag skulle klara av stressmässigt längre. Nej, nu mot nya horisonter och äventyr. Livet är till för att lära sig nya saker och vidga sina vyer. Men utifrån vad du själv vill och ingen annat. För mig bär det av mot nästa fas. Place Unknown.
Ja galna, det är det de är. Håller med om det där med gäster på restauranger. Blir så trött på folk som bara skriker och stökar till det.