Studentens Vackra Dagar
Studenten. För mig var det redan åtta år sen nu.Tiden flyger. Med alla glada foton på sociala medier med lyckliga studenter gjorde det mig sugen på att gå igenom mina bilder jag sparat på hårdisken. Att sätta sig in i den tiden. Att se tillbaka med andra ögon. Att se vilka som fanns i mitt liv då och vem som finns i mitt liv nu. Vem som avvek och vem som stod kvar vid min sida.
Vad jag ville syssla med och vad mina drömmar var. Att slänga sig in i en ny verklighet som man får börja om från början i. Att slita hårt för att visa att man var bra arbetarmaterial. Som kanske till slut blev till min nackdel. Till den grad då sömn och kost inte prioriterades utan stressen. Det var så mycket som vi inte fick lära oss i skolan som skulle ha av stor betydelse nu efteråt. Men lika väl att jag hade en ny verklighet framför mig för åtta år sen, likaväl har jag det nu. Att lära mina gränser, att sikta på var jag vill vara dock med realistiska ögon. Att ta hand om mig själv och skapa förutsättningarna för att må bättre både psykiskt och fysikt. Att sikta dit som jag innerst inne själv vill och ingen annan. Att välja mina vänner med omsorg, inte för att de ska vara många utan hellre få men riktiga vänner. Som jag trivs med till 100%. Där man inte behöver vakta sin tunga eller trippa på tå för att vara till lags. Att få ge och ta och känna sig uppskattad på en lagom och realistisk nivå. Att dela sin vardag och hemligheter, sorg och skratt.
Livet är en lärdom och man lär sig hela tiden längs vägen.Det viktigaste just nu känns det som att man ska vara ärlig mot sig själv.För hur det än går så måste du faktiskt vara din egna bästa vän.
