Som Himlen
Lugnet före stormen.Den tryckande luftfuktigheten är påtaglig,den gör mig galen och rastlös, samtidigt energilös och utmattad.Precis innan himlen inte kan hålla emot mer känner man som alltid en iskall bris.En överanskande bris som sänker temperaturen påtagligt när det nalkas regn och åska.Själv har jag väldigt lätt för att känna den medans andra tycker att det där är minsann bestämd nonsens.Mullret har dock varit ihållande och för mig rätt ovanlig.Det har mer hörts som någon som dumpar sten på en byggarbetsplats mer än det man brukar höra.
Mängder med regnvatten börjar forsa ner och vinden tar vid.Det slår så hårt i backen så man nästan tror att det är meningen att vattendropparna är påväg upp till himlen igen.Blixtar får min uppmärksamhet lite då och då i skrivande stund innan jag fortsätter att flitigt använda min penna över anteckningsblocket.Regn övergår senare i hagel och börjar spela en ojämn melodi på balkongräcket.För att sedan tillbaka övergå till regn i mer behaglig skala.Himlen börjar ljusna,lättad av den ansträngning som den nyss fått gå igenom.Mullret fortsätter dock att göra sig hörd som ett mätt morrande lejon som bara vill påvisa sin status.Fortfarande klibbigt och jävligt,men det sägs ju att mer av detta är på ingång.Kraften,respekten och fashinationen är enorm.Ren njutning. Själv är jag dock lika utmattad som himlen själv.
