Folk i Rörelse
Storstadsruschen får en både att känna sig anonym men också blottad för andras energiska ögon. Bokmässans kö såg oändlig ut så även folk som trängdes i princip varje affär. Inget av det kände jag för att göra alls och tog en fika med mig själv och mitt huvud. Strax efter satte jag mig på en buss,naturligtvis full med folk och innebär en omväg för att komma hem,alltid komiskt nog när man inte är på sitt bästa humör.Försöker blunda en stund och slappna av tills jag kommer fram.