BorgHansen

Denna onsdag har stuckit ut en hel del. Egna motståndet till allt både mentalt och fysiskt har infunnit sig denna onsdag. En less känsla och värk som ett brev på posten. Känns som man släpar en stor sten bakom sig stenålderstyle. Samlat större delen av dagens energi till kvällens Pilatespass. Det var inte långt ifrån jag bara struntade i alltihopa. Att bara skita i hela dagen och krypa ner under täcket. Men icke. På något konstigt vänster fick jag bukt med det inre motståndet och tog mig dit. Passet var tufft vilket jag också väntade mig. Pilates är faktiskt tuffare än vad det ser ut. OM man gör på rätt sätt. Det är inget man lär sig i en handvändning ska ni veta. Även om den timmen kändes som ett år så tog jag jag mig till slutet av den. Efter passet tog jag den 1,5 kms promenaden hem igen. Ska tilläggas var stundsvis jobbig den också. Heja Mig.

 

Nu sitter jag här efter duschen. Med handduksturban och morgonrock. Och är en aning småhungrig. Be Right Back! Sådär. Blev en ihopkrafs med fiskpinnebitar, ris med gurkmeja och massor av gröna härliga brocollibitar. Är det bara till mig så är det inte så noga faktiskt. Huvudsaken är att man blir mätt. Nåväl. Sjunker bara längre och mer ner i soffan. Idol ljuder från tvn. Vad skönt att inte ha artisteri som arbete.

 

Tänker på min älskade vän som förlorade sitt husdjur plötsligt under dagen igår. Älskade helvita råttan Zelda som jag även fick äran att passa under en veckas tid. Sjukt social och älskvärd personlighet. Hon älskade alla och var så full i kärlek och bus. Hoppas hon lever vidare uppe på himmelens gröna ängar och är lika lycklig som hon var på jorden. Zelda kunde inte haft en bättre råttmamma än Matilda. Så mycket kärlek, tid och omtänksamhet hon ger sina små älsklingar. Vila i frid Zelda, we love you to the moon and back! <3