Lekande Barn
Förr när man var liten var världen spännande och outforskad. Från det att man kunde gå tills man kunde cykla var en stor skillnad. När man lekte överallt. Skolgården, skogen, vid bron, cyklade den långa grusvägen, grusgropen och uppe vid kyrkan. Ofta cyklade vi själva tillsammans överallt och var helt slut när vi kom hem. Plockade blommor, bus mot någon surgubbes hus eller skickade roliga brev till varandras postlådor. Minns det som en rolig och fri tid utan varken mobiltelefoner eller förbjudna/farliga ställen. Man fick lära sig det själv var gränsen gick och att vara försiktig.
Nu när jag tittar på området där vi växte upp ser jag väldigt många platser som tidigare var helt öppna för oss, ingenbommat och med taggtråd. Tro inte det riktigt är samma för barn idag. Mer farligt, har mobiltelefoner och helst inte vistas ensamma på varken lekplatser eller andra offentliga platser. Risk för både lockelse och kidnappning eller utsättas för andra saker samt mobbing. Man hör så sjuka saker nu förtiden så man blir mörkrädd. Samma gäller även ens husdjur, tar dem, torteras, häller bensin, tänder på, släpar dem efter bilar eller hänger dem i en snara i trädet där den bor. Vad är det för sjukt beteende? Trodde inte det skulle gå till den respektlösa gränsen i samhället. Visst fanns det brott även förr men inte så extremt vad jag minns det. Hur var det när du var liten?
