Sinnesro & Ödmjukhet
Onsdagsmorgonen gryr. Kroppen vill inte upp. Inte efter gårdagens cirkelträning. Tufft men härligt nytt pass av Pernilla. Var som en sladdrig banan på slutet och riktigt genomsvettig. Plus ett planerat Sportkommittémöte direkt efter. Vi spårade en hel del inimellan av övertrötthet. Men vi fick bestämt en hel del. Vilket jag jobbade vidare på ikväll på klubben. Indelning av frivilliga föräldrar, ledare och annat. Fått upp en struktur till slut. Lite tomma ytor finns det alltid. Men det ska vi allt hinna med innan juni.
En nyanländ familj vi lärt känna via judon kommer in. En kille i barngruppen följer med sin far. Han frågar mig om jag kan hjälpa han med sin svenska läxa. Då sonen inte kan läsa svenska. Vi sätter igång och går igenom den tunna boken så han förstår vad den handlar om. Men svenska kan han skriva och tala hyfsat. Själv är jag imponerad hur fort han lär sig nya ord och stavelser. Till slut var läxan klar och han tackade så mycket för hjälpen. Själv blev jag smickrad. Tänk vad mycket man tar för givet i livet. Alla behöver vi hjälp ibland på olika sätt.
Idag har jag mått gott. Även om värk och träningsvärk visat sig. Farfar hälsade på under dagen och vi dricker en kopp kaffe. Han var på gott humör och vi får oss en del skratt tillsammans, Brocollisoppa blev dagens middag. En tripp till och från klubben. Senare under kvällen blev det mys med familjen. Gjorde iordning ett Frukt/grönsaksfat och mindre skålar med popcorn på bordet. Skönt att mumsa på något nyttigt och umgås utan allt vad elektronik heter. En stund i lugn och ro och prata fritt. Stunder som dessa är ovärderliga. Godnatt!
