Nattblogg 13
Kvalitetstid. Med mig själv. Mitt i natten och jag njuter. Njuter av att kunna balla ur eller för den delen vara helt samlad. Äta hur mycket eller hur lite jag vill. Vara hur lat eller hur aktiv jag vill. Ibland dansar man bland tända ljus och sjunger okontrollerat till både Whitney och Bonnie.
Att jag står på en scen i Madison Square Garden och sjunger ut i sommarnatten för ett hav av människor. Armar som svingar i takt med musiken. En publik som fyller i mellan mina rader. Stå där och digga till alltihop som jag inte gjort något annat. Varje textrad kan jag utan och innan. Och jag menar varenda ord jag sjunger.
Eller att man för den delen står hemma i köket och sjunger till exakt samma låt med en halv macka i munnen. Har aldrig velat bli artist, det räcker med vardagssången för mig i alla lägen. Bara friheten att kunna släppa loss och dance like nobodys watching. Det är något med lugnet när mörkret lägger sig utanför fönstret och vardagshetsen lägger sig till ro för en stund.
Att sedan efteråt kunna få bädda ner sig bland alla täcken och filtar och andas ut. Bara det att man får vara ifred, det är ovärderligt. Inte alltid förstås men i just de stunder då din energi är lika slut som vattnet i saharaöknen. Min dagsranson är slut, dags att blunda och drömma vidare till min favoritplats i mina drömmars land.