World Judo Day 2015
Redan har ett år passerat sedan sist. Mycket judoaktiviteter över hela världen har passerat. Framgångar som motgångar. Sverige sätts mer och mer på kartan. Vi arbetar framåt så gott vi kan för att få ett judosverige som vi vill ha och kan vara stolta över. Både på klubb som förbundsnivå. Att vår gemenskap är öppen för alla människor oavsett livssituation, utgångspunkt och ursprung. Att se alla judokas oavsett språk och landtillhörighet träna tillsammans är fantastiskt.
Sen är sporten Judo unik på ännu mer vis. Att man även kan träna judo tillsammans i alla åldrar, oavsett kön och förutsättningar. Vare sig man är helt blind/synskadad mist likaväl kan träna med seende.Och fantastiskt att det även finns en framåtgående och växande rörelse för funktionhindrade i allmänhet på alla nivåer. Att dessa får både samträna, tävla och representera sverige genom Tv-satsningen "Heja Sverige" som vi har sett har varit en framgångssaga för judosverige.
Är osäker på exakt antal klubbar som fortfarande rullar men sist jag hörde var antalet runt 150 stycken. Det har säkert varit fler som kommit till medan andra ramlat ifrån. Men endå tycker jag det är faschinerande när man ägnar en stunds tanke åt det. Att runt om i landet pågår en klubbrörelse av olika storlek, mått och inriktning. Olika typer av judomänniskor i alla olika åldrar. För att inte tala om alla olika kontakter man får genom både tävling, utbildningar, möten, samträningar och även på sociala medier runt om i landet. Att få känna denna gemenskap och ta in andras åsikter, synviklar och aktiviteter är guld värt. Kanske hjälper vi varandra omedvetet med våra strategier och tips på hur man tar sig an olika saker i sin klubbverksamhet. Att man vågar tänka utanför ramen för hur man "alltid" har gjort eller på vilket sätt saker brukar genomföras. Och framförallt trots sin judoerfarenhet vara ödmjuk mot folks idéer trots deras eventuella ovana. Annars blir det lätt att de som varit med länge bara kör på och inte låter andra komma in i cirkeln.
Ett klockrent exempel på nytänk var min idé att starta gruppen Judotränare/Judotränande på facebook. En egentligen ofärdig idé som inte alla var så positivt inställda till och nämnde för mig att det där var väl onödigt. Min enda tanke var att det finns väl alltid någon som vill delta i gruppen. Just i starten hade jag egentligen ingen större plan. Då hade jag varit jättenöjd om den ens kom upp i 300 stycken. Men fem år senare är vi över 2000 st medlemmar. Mina idéer har mest poppat upp under tiden. Så även den mest ofärdiga idé kan växa med tiden, om man har lite tålamod och ett öppet sinne kan nya idéer bli väldigt lyckade oavsett vad i en klubbverksamhet. Så ha ögon och öron öppna för nya saker helt enkelt.
Att få möjligheten att växa upp inom judons värld är otroligt berikande. Att tillsammans med andra lära sig vägen och konsten framåt och alla små detaljer i tekniken som gör den stora skillnaden. Att få lära sig otroligt många olika synvinklar inom både det psykiska och fysiska. Ett lärande som man kan nyttja i livets alla platser. Att få lära sig tålamod, att visa respekt och att kunna trösta och stötta varandra. Men också att kunna känna glädje i andras lycka; vare sig det gäller att vinna en tävling eller att övervinna sin rädsla för att falla.
När man själv kommer upp i kunskapskedjan så ser man vad dessa mentorer man hade när man själv började hade för roll och det blir helt plötsligt helt självklart att sköta det på samma vis. Sen att få vara tränare berikar din judovardag otroligt mycket. Att få se barn, ungdomar, vuxna utvecklas och känna förtroende och gemenskap. Det finns så himla mycket inom judoatmosfären som inte alltid är så lätt att sätta orden på. Men framförallt känslan tror jag säger allt när du väl får uppleva den och fortsätta uppleva den för resten av ditt liv oavsett om du står på mattan eller inte. Prägeln för mig blir ändå " En gång judofrälst, alltid judofrälst"
#worldjudodayswe