Jubileum Nr.35

Jubileumsfest nummer 35. Ännu en dag att minnas alla år i klubben. Starten och vägen ända fram tills idag. Tänk så många som har fått möjligheten att få prova på judo under dessa 35 år i Färgelanda Judoklubb! Allt ifrån de som skräckslaget bara stod ut med en träning vs de som hållit på i alla år. Alla träningar. Alla äventyr. Alla tävlingar. Alla medaljer. Alla livsöden. Fantastiskt egentligen när man tänker på det. Hur många liv som faktiskt påverkats starkt till det positiva genom Färgelanda Judoklubb.
 
Tror inte att våra grundare Allan Berger(r.i.p) och Bengt Håkansson trodde klubben skulle ha en sådan inverkan och betydelse samt levt kvar 35 år senare som nu. Klubben växer, större och starkare för varje år. Nya starka krafter som kommer in och ger av sin tid och vilja är fantastiskt att följa. Trots upp och nergångar så tuffar vi på framåt. Lär oss av misstagen och lär oss från framgångarna. Det vackra men ändå så sköra med just idéella föreningar.
 
Om-organisationen var en stor förändring och utveckling för klubben som gjordes i "modern" tid. Trots sin korta tid så tycker jag på pappret att det har gett gott resultat. Poängen med kommittéer var just att vi skulle komma ifrån att få personer har mycket ansvar, få personer med fingrarna överallt i alla frågor. Det tycker jag att vi har lyckats med. Vet inte när under de här åren där jag faktiskt kunnat gå på en träning eller på ett event likt jubileumet och faktiskt vara riktigt taggad och nyfiken. Och att faktiskt inte ha en aning om vad som planerats eller haft med ett finger i förberedelserna.
 
Kvällen startade med fördrink och mingel. Olika klubbtillhörande personer började släntra in. Allt ifrån föräldrar, tränare, gamla styrelsemedlemmar, fram till "vår" tids gäng. Det bjuds till bords. Sextio platser står uppdukade framför oss. Vår konferencier Thomas Karlsson gör en suverän insats och mycket skratt varvat med ödmjukhet blir det mellan varven. Priser delas ut för blandade insatser. Allt från förtjänsttecken, till årets högst satta ribba av Tim Örn som inte riktigt nådde sitt SM-mål. Men som ändå startade en våg av tävlingsinspiration som sträckte sig över alla tränande grupper i klubben.
 
Tim som dessutom håller ett väldigt rörande tal om hur mycket judon betytt i hans liv. Samt nämner mig och bror som en av hans äldsta bästa vänner. Redan 18 år sedan vi gjorde rekryteringen på skolan där Tim sedan hakade på. Hade själv svårt att hålla tårarna borta i detta tal. Äkta och minnesvärt. Vilket inte skulle bli det sista denna kväll. 
 
Rose-Maries tal om vad judoklubben betytt för henne och hur hon ser på sin andra familj. Både från starten och väl inspirationen till att tävla som kommit igen på senare dag som veteran. Som gjorde att hon av en slump hamnade på Veteran-EM i Kroatien. Ser så otroligt mycket upp till denna kvinna. Både som liten då hon var min tränare och hela vägen fram tills idag. Säger vad hon tycker och tänker och är helt orädd i alla utmaningar hon tar för sig. Och en riktig inspiration till alla tjejer i klubben såväl utanför.. Tårnarna rann såklart även här.
 
Talen avlöste varandra och en varm filt av kärlek lägger sig över lokalen. Likt ett släktkalas av kärlek och tillhörighet. Att denna förhållandevis lilla klubb ute på landet kan ha ett sådant stort hjärta gör mig otroligt rörd och tacksam för allt man fått uppleva genom åren. Vare sig det varit som barn, tränande, tävlande, tränare, coach och klubbfunktionär. Alla minnen har sin egen plats och betydelse. För att inte tala om alla härliga judomänniskor man träffat genom åren ute i judosverige längs vägen.
 
Klart har min familj haft lika stor betydelse och del i att jag kom till judoklubben överhuvudtaget den där första judoträningen år 1995. Och ett intresse vi delat genom åren så även idag denna jubileumskväll nr.35. Mina ansvarsområden har varit många men har aldrig ångrat att jag engagerat mig även om det stundvis varit mycket och tufft. Men tyngden försvinner så fort man får hjälpa och vägleda exempelvis en ny medlem, barn eller en nyfiken förälder med massa frågor. Eller stå till tjänst med det man är bra på och som sitter inlärt i judoryggmärgen.
 
Judoklubben har fostrat mig till den stolta trygga och utåtriktade kvinna jag är idag och hoppas att fler klubbkamrater går samma väg till mötes framöver med glädje. Framförallt alla småtjejer och småkillar som försöker hitta sin plats i denna stora förvirrade värld som kallas livet. Tack För Allt!
 
Undertecknad och kära bror redo för fest
Överraskades med körsång och stämmor
Mina kära och ovärderliga föräldrar som även hedersmedlemmar i klubben
Efter god mat blev det sedvanlig tårta och kaffe
Gammal goding från träningsåren runt 1999. Barndomskompis Lotta, Tränare Zack, Bror David, samträning med dåvarande Håfreström